Kryp, hasa, dra sig....kär företeelse har många namn

Så är det alltså dags för Ludwig att visa sina muskler. Japps, han tar sig från A till B och nu med ett tempo. Kryper han frågar då en del? Ja, vad är definitionen av att krypa egentligen. Ska det se snyggt ut eller får han, som han gör, hasa sig framåt med flås och dregel hängande i mungipan? Är att hasa sig med armarna, dra benen efter sig - är det att krypa? För i så fall så kryper han. Om det är att göra det graciöst likt en leopard så.....nej, då kryper han inte.

Ludwig är snabb i sin fysiska utveckling säger många. Ja, vi tror att Ludwig blir en atlet, helt klart. Sen säger ju en del att om han är snabb fysiskt så kommer talet lite senare. Hoppas ändå att det bara gäller talet och inte resten av hjärnan också. Man vill ju inte att han blir en Arnold dvs kroppen i styr men resten vettefassen....

Så summa alltså - krypning vid 6 månaders ålder plus några dagar.

Första gången i sittvagnen

Så har Ludwig blivit stor...ja, iallafall större. Han använder inte längre liggvagnen, alldeles för liten, utan nu är det sittvagnen som gäller. Vilken lycka! Han kan sitta upp och kolla läget hela tiden. Första gången var idag då hela familjen var ute och promenerade på Fars dag i Ljunghusen. Mycket härligt!




Ludwig njöt av promenaden genom att somna nästan direkt. När han väl vaknade tog vi ett foto - MFF är det ju givetvis :-)

Rotary - here I come...

Så har Ludwig varit med på sitt första Rotarymöte, 5 november. Sådan succé!! Alla ville fram och hälsa och ordföranden hälsade specifikt välkommen vid introduktionen till seminariet. Han var så glad att Ludwig var med - Blir en helt annan familjär och härlig stämning på mötet sa han.

Ludwig var så fin under hela lunchen och seminariet. Han var så tyst hela tiden, utforskande alla som ville säga hej och satt sedan under lunchen i sin stol och bara studerade min namnbricka, med någon undersökande blick över rummet ibland.

Han var klart yngst och finast i skaran :-)

Nej, fel håll Ludwig!

Ludwig är nu 5 månader och en vecka och vi har sett tendenser till krypningar någon vecka nu. Men han verkar inte förstå att han ska framåt. Han kryper bakåt istället. Han liksom trycker sig uppåt med armarna som om han ska göra en armhävning och sen, med kraften som han vill framåt åker han bara - ja, bakåt istället. Han ser lite förvånad ut men ändå glad för vad han uppnått.

Annat nytt denna vecka är att han bubblar saliv med plutmun denna veckan. Precis som om han bara vaknat upp för två dagar sedan och tänkte - nu ska jag börja bubbla. Och sen gör han det cirka 20 gånger på en dag. Från inget till allt helt enkelt. Detta innebär att de haklappar som vi sätter på honom snabbt blir helt sura av allt saliv han spottar (blåser..) ut. Han har mycket saliv - det kan vi iallafall konstatera :-)

Ludwig 5 månader.... (ja, om två dagar...)

Så är det två dagar tills Ludwig blir 5 månader, den 23 oktober. Tiden går ju så fort och han börjar ju bli vuxen..... eller något. Kändes som om han blev mer vuxen när han en dag kunde sitta upp i den höga stolen vid matbordet (ca 3 veckor sedan), eller när han började äta gröt vid 4-månaders ålder. Också när han hittade sina fötter och började gnaga (ca 3 veckor sedan) eller när han rullade runt som en galning (ca 1 månad sedan).

Apropå rulla runt - sedan han lyckades med det (bara från rygg till magläge, ej tvärtom ännu) så har också hans nattliga sömn blivit vildare. Han väckte oss hela tiden med att böka runt, vända sig så att han låg med huvudet där benen skulle vara osv. Detta gjorde att vi beslöt att ca 2 veckor tillbaka lägga honom i eget rum. Nervöst tyckte jag, lite trygghet att se honom. Men den natten sov han rakt igenom och han blev inte störd av oss eller tvärtom. Så, beslutet var nog mycket bra för alla. Han bökar fortfarande omkring men han sköter det själv. Förutom när han hamnat på mage, som han gillar att sova, men sen vill komma tillbaka. Det kan han inte, blir irriterad och väcker oss. Vi går och vänder honom och så somnar han in. Kan hända några gånger per natt. Sen sover han nästan alltid bara till 05.00, nästan prick. Japp, bara att gå och lägga sig tidigt så man orkar för han är glad som en speleman vid den tiden och ska bara leka helt enkelt. :-)

Vagnen - den har han inte gillat att ligga i sedan han föddes. Han kände sig nog lite trängd och som mom han missade en massa....kanske. Hur som helst så beslöt jag förra veckan att jag inte alltd kan vänta på att han somnat förrän jag kan gå ut och gå. Jag bullade upp en massa kuddar i vagnen och satte honom upp. Och tjohej vad han tyckte det var kul. Han kollade in allt och var på strålande humör...och sen däckade han helt av alla intryck antar jag. Stort steg i vår utveckling - att kunna ut och promenera när man vill...

13 oktober 2009, första dagen för Ludwig i vagnen...i vaket tillstånd

Ja, vad har mer hänt sedan sist jag skrev....? Jo, han har börjat äta gröt. Ibland älskar han det och ibland klöks han. Vi har inte riktigt hittat rätt här men vi ger inte upp. Smakportioner av potatis och morötter har inte varit så uppskattat men vi fortsätter även här. Bilden förklarar hans tycke i ämnet.

Potatis och grötintroduktion, månad 4.

Vad mer....? Han har hittat sina fötter och gnager alltljämt på dessa. Han har också börjat med krypövningar och det dröjer nog inte länge förrän han lyckas dra sig framåt. Han är stark rackare.

Ludwig har hittat sina fötter

Han har också upptäckt skuggor och är heeeelt tagen av dessa. Han kan ligga och kolla solens skuggor i 20-30 minuter och är helt uppis hela tiden. Snacka om underhållning på hög nivå alltså...

Skuggornas mystik är kul

Han pratar och skrattar mycket vilket är härligt. Han väser också likt en orm ibland, särskilt på morgonen, innan han liksom sjungit upp sig. Vi kallar honom Sir Väs helt enkelt.

Han älskar att se sig själv i spegeln och blir alltid superglad när han ser sin nuna synas. Så ska man få honom på bra humör så går man och snackar med "kompisarna" i spegeln helt enkelt.

Han tycker väl om att höra sig själv också vilket han visade när vi var i Stockholm för någon vecka sedan. Vi var på Sixtens Randefalks dop. Mitt i dopet, efter en psalm var sjungen och prästen skulle ta ton för att säga något lägger Ludwig av världens högljuda rap. Jamen tack och välkommen Ludwig, så charmigt. I Stockholm passade vi också på att hälsa på Atea kollegorna och visa upp vårt underverk. Jomen, där skulle han också höras. Han lade av en brakare mitt i kontorslandskapet. Ja, det gäller att välja bra tillfällen helt enkelt. :-)

Nä, nu verkar Ludwig vakna upp. Jag hör honom. Sir Väs ligger inne i rummet och...ja just det....väser.

//

Ludwig heter nu Ludwig Anders Leonard Edeheim

Vår nya föräldrarroll har vi haft i 11 veckor nu och tid har inte riktigt funnits att skriva så mycket här. Ska bättras! Mycket annat ska man ju göra och innan allt faller på plats i det smått förvirrade stadiet så har det dröjt lite.

Bosse har nu fått nytt namn vilket är Ludwig. Han har faktiskt precis döpts, närmare bestämt den 15 augusti 2009. Hans namn blir nu Ludwig Anders Leonard Edeheim. Prästen som döpte honom är samma som döpte mig och Johan dvs Ove Theander, fantastiskt.

Ludwig har visat sig vara den mest lugna och glada person och är så härlig. Han kan skrika och det högt om han vill men detta är oftast bara när han är hungrig. Då ska han ha mat snabbt som attan. På det sättet är han mycket lik sin mamma :-)

Utseendemässigt är han mycket lik Johan ännu. Möjligt ser man några drag av mig men mest är det Johan som syns igenom. Han pratar mycket och dreglar mycket nu. Detta är väl också sidor han måste ha ärvt av Johan :-)

Äntligen är han här - förlossningens underverk!

Jaha, så var man då en mamma, pappa, morsa, farsa allt vad man nu kan kalla sig. Så härligt!! Ludwig, som han nu heter, vägde 3850gram och var 50 cm lång. Han föddes den 23 maj 2009 kl. 02.58.

Förlossningen var en spännande upplevelse. På fredagen (vi födde sen på natten till lördagen) var vi på sjukhuset för jag hade inte känt hans sparkar lika intensivt och jag ville kolla detta. De kollade då hans hjärtljud och även om näring transporterades ok. Allt var ok, möjligen var det lite svagt på näringsnivån från moderkakan till Ludwig och de sa att det vore bra att föda samma helg. Jag hade då gått över 6 dagar (beräknad till den 17 maj). En läkare gjorde också en hinnsvepning och sa – det här brukar hjälpa.

Därefter åkte vi till kompisarna Böhms som höll på att flytta in i sitt nya hus och hjälpte dem att packa in. Strax efter lunch kände jag ”något” hända. Magen gjorde lite värk ifrån sig, som en begynnande mensvärk. På kvällen kändes det än mer.

Jag och Johan tittade på tv efter middagen och jag frågade Johan – är det så här en värk ska kännas tror du? Han svarade ungefär med att säga hrm, hur ska jag veta det :-) Vid 23-tiden förstod jag att det var värkar. De kom relativt regelbundet men ingen enorm smärta. Vid 01.00 kändes det ändå som om vi brode åka in till sjukhuset. Ner i bilen med packade väskan och in for vi. I bilen kom värkarna plötsligt med ca 2 minusters mellanrum. Oj oj... nu gjorde de visst lite ondare.

Väl på sjukhuset träffade vi en barnmorska som ledde in oss i ett rum. Hon kollade mina värkar. Jaha, de kommer ganska tätt men är inte så kraftiga ännu och du har bara öppnat dig 1 cm. Kanske måste jag skicka hem dig. What!!! Åh nej, här ska det inte sändas hem något. Jag skulle bannemej föda snart! Gå omkring på sjukhusområdet ett tag så ser vi, sa hon, och det gjorde vi. Johan stödde mig under armarna och iväg vankade vi fram. Jag kände klart att värkarna blev kraftigare och fick stanna upp i korridoren var andra eller var tredje minut för att ”kämpa” ut värken. Efter en halvtimme var jag öppen 5 cm. Oj oj sa sköterskan, tur att jag inte skickade hem dig dårrå.... Jag lades i bad en stund. Inte skönt att ha värkar i flytande vatten. Inte min kopp te precis men det visste jag ju inte innan. Efter ca 20 minuter i badet sa jag till Johan att kalla på barnmorskan för jag kände krystvärkar och var nog på gång nu. Hon sa att jag nu var öppen och det var dags att föda. Krysta inte i korridoren till förlossningsrummet sa hon lite skämtsamt.

Väl i förlossningsrummet gick allt så fort. Johan satte på musik (Café del Mar lugna låtar) och stämningen var hög med två glada barnmorskor. Mellan värkarna for glada tillrop och några skämt i luften. När väl en värk kom var alla allvarliga igen. Jag vet inte exakt hur många krystningar som behövdes och hur många baddningar Johan gjorde av min panna men efter en halvtimme mötte vi vårt lilla egna underverk – Ludwig. Det var sådan cool känsla och helt overklig samtidigt. Han som legat i magen i 9 månader var nu äntligen här med oss. Vi kunde nog inte riktigt förstå det.

När jag gick och duschade tog Johan hand om Ludwig, satte på en blöja och kläder. Sen skulle vi vidare till BB där jag skulle ligga i två dagar. Johan fick tyvärr inte sova över men var där under dagarna. Nog bara bra att en av oss fick sova lite iallafall och var någerlunda klar i huvudet, för det var inte jag. Tror inte jag sov mer än 6 timmar sammanlagt på 3 dygn. Mycket var nytt och amningen skulle ju fungera (vilket det inte riktigt gjorde tyvärr).

Efter omtumlande dygn skulle vi hem och att sätta lille Ludwig i bilstolen kändes helt absurt. Att skicka hem oss utan översyn kändes också märkligt. Vem vet om vi kan ta hand om honom – ska vi verkligen ta hand om honom helt själv, utan barnmorskans trygga kunskap och hjälp? Hjäääääälp vad skrämmande!!

Väl hemma kändes det bra. Tyvärr fungerade inte amningen och den gjorde att varje amningstillfälle var ett rent helvete. Det gjorde så ont att jag storgrät inför varje amning.
Efter två veckors kämpande avbröt jag amningen och gick över till mjölkersättning. Jag pumpade i ytterligare 1,5 vecka men därefter slutade jag med det också.

Varje vecka som gått sedan förlossningen har varit en fröjd och Ludwig visar nya sidor varje dag. Han upptäcker sina händer, oss, sin röst osv. Han rapar och pruttar så att vi hålla vakna på nätterna - allt för att göra sig hörd hela tiden :-) Härligt är det!